Hundrasen schäfer är mycket användbar, och har genom åren tjänst gjort som bland annat vakthund och fårhund. Vid början av 1900-talet gjorde schäfern sin debut som polishund, och under första världs kriget utförde schäfer hundar flera viktiga uppdrag.

Tyvärr blev de här mer ”aggressiva” användningsområdena de som kom att dominera aveln av schäfer i Sverige under de kommande decennierna. Eftersom schäfern är en anpassningsbar ras gick det bra att använda den som vakthund, och genom aveln blev den en ganska aggressiv vakthund. De schäfrar som man hade i Sverige på 80 talet var ganska inavlade, och hade därför blivit aggressiva och inte så lämpliga som familjehundar.

Som tur var kunde man använda norska schäfrar för att lösa inavels problemet. Från 80 talet arbetade man intensivt med att avla fram en ”mildare” schäfer, och till sin hjälp hade man den norska schäfer stammen. De hundarna hade inte avlats lika hårt för att bli vakthundar, och den svenska schäferstammen blev nu snällare och fick bättre gener.

Den som skaffar en schäfer måste ha en aktiv livsstil, för schäfern är en hund som lätt blir uttråkad om den inte får vara aktiv. Ger man hunden tillräckligt med motion och stimulerar den på andra sätt är det inga problem att ha den hemma, även om man har den i en lägenhet i stan. Det förutsätter dock att man bor ganska stort och att någon i familjen arbetar hemifrån.

Mer information om schäfern och dess historia finns på Svenska Schäferhund klubbens hemsida.